mabbot

Helt sjukt vad humörsvängningar jag har alltså. Ena sekunden glad,andra är jag ett vrak.

Jag känner mig så sjukt förvirrad just nu, jag är arg,känner mig ensam och sjukt less på allting.
Det känns som att jag gått vilse på livets vägar och bara går runt i cirklar. Jag vill bryta cirkeln,välja nya vägar,hitta rätt. Jag är så less på det här,att känna såhär. Det är orättvist. Men antar att en del är tyvärr självförvållat.
Trots att jag är omringad av mäniskor mest hela tiden känns det fortfarande ensamt.
Ingen lyssnar på riktigt eller finns där på riktigt,ingen som förstår eller egentligen vet.
Jag har gett upp hoppet, orkar inte försöka längre.Jag är less på att försöka låtsas.Men man orkar inte berätta någoting längre för man vet att dom inte bryr sig på riktigt, dom är inte intresserad av att lyssna. Så man säger bara saker som dom vill höra .Folk blundar och låtsas som ingenting.
Så varför ens försöka?



Du är den som håller kvar det lilla hopp som finns kvar.
Du är den enda som verkligen vet, den enda som verkligen finns.
Jag är glad att vi har varandra,utan dig vet jag inte vad som skulle hända.
Jag älskar dig.