messt up.
Fan vad sur jag bliiiir, jag hatar verkligen det här! Det här suger så satans hårt.
Jag saknar hur det var förut, hur vi hade det förut. Det känns bara kasst, jag fattar inte att det kunde bli såhär.
Det känns som att jag knappt känner dig längre, och det kommer inte kunna att bli bra heller.
Jag vet inte ens om jag vill det, eller jo det klart jag vill fast ändå inte. Det har hänt så mkt och ingenting är bra.
Det är inte ditt fel och jag försöker verkligen men jag kan inte låta bli att brista ändå.
Blir så jävla less och jag hatar det. Jag vill ju inte. Och alla säger bara att det är fjantigt.
Tror fan itne att ni skulle säga så om ni var i mina skor.
Så alla ni som tycker det kan ju bara hålla tyst.
Jag saknar dig som fan, det gör jag verkligen.
Men allt är bara såå fel.
