It kills me from the inside out.

Som en jojjo så far vi fram och tillbaks i de här ämnet,vi vet vad vi vill men sammtidigt så vill vi inte.
Varje gång det har kommit upp så har vi kommit fram till samma sak men det funkar aldrig,det går alltid tillbaks som det var. Du säger att du inte tror på ngt annat alternativ,jag vet inte om jag håller med dig där, på ett sätt håller jag med dig,men ändå inte. Man vet aldrig förän man har försökt. Det känns annorlunda den här gången,mer seriöst.
Men ärligt talat, så tror jag att ingening kommer att förändras.

Jag vet att du vet innerst inne. Det gäller bara att komma på det, och det är snart.

Tiden börjar rinna iväg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0