mabbot

Jahapp då var man hemma igen, efter vad som visade sig bli kanske den roligaste helgen på jävulskt länge. Eller ja nu har jag ju faktiskt varit hemma i några dagar. 

Det är konstigt det där när man har varit borta länge, från början är det skönt att komma hem till en tom tyst lägenhet. Men efter några timmar kommer känslan av ensamhet krypande och plötsligt längtar man tillbaka till allt ståhej.

 

Trots att tomheten skriker i plånboken efter denna helg så var det helt klart värt det. Jag kan nog inte minnas när jag hade så kul senast. Träffade sjukt härliga människor, var i en studio(!!!) för första gången i hela mitt liv. Nog för jag inte sjöng men för mig vare stort i allafall. 

Jag som i vanliga fall kan bli rätt blyg när ja träffar nya människor behövde inte oroa mig för det iaf. Efter några timmar kändes det typ som att jag hade känt pojkarna där hela mitt liv ungefär. Nä, dom var sjukt trevliga och roliga. Det kändes typ tråkigt att åka därifrån, och då blev vi kvar en dag extra också eftersom vi lyckades få soppatorsk på vägen till tåget, lyckat! Lyckades i samma veva klättra upp på ett "staket" trots min höjdskräck, det var svårare att komma ner igen dock.. 

Det har blivit lite sömn,varit full fart och väldigt mycket galenskaper.

 

Men någonting hände där nere tror jag, jag fick plötsligt en helt annan syn på livet. Allt som kännts som drömmar som aldrig kommer slå in känns inte längre helt omöjligt. Och ingenting är ju möjligt om man inte ens försöker eller hur! Jag for med sjukt negativa tankar å åsikter och kom hem med lite mer positiva..