mabbot

 

 

Var ett tag sedan men nu skriver jag och det är inte söndag! wee! Har jobbat idag och är mega trött!! Måste röra på mig hela tiden annars somnar jag nästan. Men jag klagar verkligen inte! Det är skönt.

Har jobbat tre dar den här månaden så det är jävligt nice att äntligen få jobba lite Jag känner mig så sjukt mkt mer värdig när jag fått jobba. Snart är det helg igen och för första gången på veckor kmr det faktiskt kännas som helg på riktigt. När man är arbetslös flyter dagarna liksom samman så spelar inte så stor roll om det är fredag eller onsdag.

 

Snart är september över och oktober är här. Det är galet hur fort tiden går. Det är i princip samma visa varje år ändå slutar man aldrig förundras över det. Hur ena veckanfortfarande är rätt varmt och nästa så har det gått å blivit kallt. Bara sådär och man har inte ens hunnit med att märka särskilt mkt. Konstigt de där. äÄven om de känns lite motigt att vintern snart är här så göre inte så mkt. Känns rätt bra att gå framåt nu.Helt okej liksom.

 

 

 

 

Har varit i Boden fram och tillbaka idag. E skulle ha haft en spelning och frågade mig inatt om jag ville hänga på. När vi väl kom fram så visade det sig att det var dubbel bokat så vi vände hemåt.Stannade i Pite på vägen hem för å gå på systemet. Blev bara ett snabb stopp så han tyvärr inte träffa brorsan. Stannade i Skeå för å käka lite också.

Så har mestadels spenderat den här dagen i en bil. Aja shit happens, det blir inte alltid som man tänkt sig. Dagen hade sina fördelar ändå.

 

Imorgon, lr ahh idag, rättare sagt är det fredag igen. Det är sjukt hur fort tiden går ibland. Fan, det var exakt en vecka sedan jag åkte iväg och nu är jag sedan några dagar hemma igen.

Ursch, när jag tänker på hur tiden bara springer iväg så blir jag så fruktansvärt stressad.. Jag vet, jag vet, jag är ung och jag har mkt tid kvar att göra det jag vill. Fast samtidigt, man vet aldrig. Vem vet, jag kanske inte ens lever om två veckor. Eller kanske har jag blivit rullstolsbunden. Eller blivit blind, döv eller helt förlamad. Man vet aldrig vad som kan hända. En olycka kan inträffa och på fem sekunder har ditt liv ändrats för alltid.

Därför vill jag göra, se och uppleva så mycket som möjligt så snart jag kan.

Jag hoppas att jag får ett jobb snart,det hade underlättat lite. Då ska jag fan börja spara pengar. Och den här gången ska jag tamefan göra det också.

Jag var och lämnade in ett cv på JC för någon dag sedan och fick även komma in och prata lite med chefen. Det kändes helt ok men man vet ju aldrig. Men jag hoppas som fan att dom hör av sig. Tror att det hade varit asnice att jobba där verkligen.

Lite miljöombyte hade inte varit helt fel heller. 

 

Näfan nu äre dags å lägga sig.

Juste, klippte mig fan idag. Eller, Emma klippte mig. Efter många om å men blev d en efterlängtad frisyr. Vet inte om jag tycker jag passar så bra i de men de blev en stor förändring iaf!

Söndag idag = skrivar dag. Av någon anledning så blir det alltid den här dagen jag bloggar. 

 

Ligger i sovrummet och lyssnar på när E å Amanda håller på å skriva en låt. Spännande, låter bra hitills må ja säga! Det är ganska intressant, hur två människor träffas, börjar spela lite. Leka runt med olika ackord och melodier och sedan knåpas de ihop en text å vips så har dom gjort en låt. Nu vet inte jag hur man skriver en låt och kanske är det lite mer komplicerat än sådär men ibland verkar de så enkelt. Men de klart då har dom talang för det också. Och det mina kära vänner tror jag att man måste födas med. Visst går det att träna så att man blir bättre men jag tror inte du kan bli bra om det inte redan finns någonting där. Om du inte redan har det där lilla speciella. Antingen så har du det inom dig eller så har du inte det.

Äh vad vet jag, bara så som jag tror.

 

Nu ska jag gå på tempo och köpa snuuus! (nikotinfritt förstås!)

Så har ännu en vecka gått och det är officiellt höst. Det har nog aldrig förr känts så fel att hösten är här. 

Jag brukar nästan längta till hösten, den har alltid känts så mysig och jag har alltid gillat den. Men nej, inte i år. Den kunde inte komma mer olämpligt och kunde inte bli mer ovälkommen. 

 

Allting känns väldigt ovisst just nu.Jag gillar det lite och det skrämmer mig lite. Vad väntar nurå liksom? Men samtidigt som det skrämmer mig ser jag fram emot.. tja, framtiden antar jag. Även om allt känns lite för tungt just nu och de känns lite som att jag är på väg att drunkna för de mesta, så är de ändå en del av mig som är nyfiken på vad som väntar lite längre fram.

Förändring. Jag både gillar och ogillar det.

 

Just nu så vill jag mest ha ett jobb. Jag börjar bli fruktansvärt uttråkad, det var skönt å inte behöva jobba dom två första veckorna men inte längre. Jag behöver göra något. Jag vill att det ska börja hända saker. Och det är fort!