Du är stor som en ande och gör mig liten som få

Men du får mig att le som ingen annan..
 
Hur kan någonting som känns så väldans bra, enkelt och tryggt, samtidigt kännas fel. Eller inte fel heller egentligen,men kanske knepigt. Jag förstår inte riktigt det där. Hur kan man känna så starkt för något och ändå va så osäker.Hur kan något kännas bra och dåligt, rätt och fel, enkelt och komplicerat på en och samma gång.
Jag inte är en människa som tror att allting här i livet är antingen svart eller vitt.
Nä, jag tror att det även finns gråskalor. Eller egentligen är jag ganska säker på att livet är mer som en fet jävla färgkarta. 
 
Jag och en kompis pratade idag lite allmänt om livet började prata om hur människor man träffat, saker som har hänt, och val man har gjort och hur det har påverkat ens liv. Vart hade man stått idag, och hur hade livet sett ut om allting hade skett annorlunda. Vad hade hänt om man inte träffat vissa människor eller om du hade gjort helt andra val gällande vissa saker. Och hade det varit bättre eller sämre?
Jag tror att allting i livet händer av en anledning. Kanske låter klyschigt men så är det.Alla människor vi träffar på gör en inverkan på våra liv, allting som händer har en mening. Det går att grubbla hur mycket som helst på saker som kunnat vara och fundera på hur livet hade vart om man bara... osv.
Men inte fan kmr man någonstans för det, man kan inte ändra det som redan varit. Livet är som det är och det är nog så som det ska vara. Man ska inte fundera på vad man hade kunnat göra annorlunda, det blir inte bättre av det. Istället för att ångra något som du gjort, fundera på vad du ska göra nästa gång. 
Och se fram emot allt du kommer att göra.
 
 
 
 
 
Publicerar ett utkast jag hittade idag.
Skrivet för ca en månad sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0