mabbot

Kanske ville jag mer än jag insåg. Kanske inbillade jag mig bara.

Jag vet inte.

Även om det känns tungt just nu så vet jag att jag kmr att komma över det här. Jag vet att jag är stark. Jag vet att jag är bra, oerhört bra.

Men trots att jag vet att det är över nu så känns det ändå inte riktigt verkligt. Det kom så oväntat, kanske har jag varit lite blind? Jag är nog lite i chock ändå, kanske har det inte riktigt sjunktit in än. Jag vet inte om jag såg någon framtid där men det känns inte som att det skulle vara över riktigt än. Jag ville inte att det skulle vara över än. Jag hade just börjat vänja mig.

Det känns lite som att något har försvunnit. Kanske blir det så när man ger en del av sig själv. Kanske förlorar man en del man aldrig får igen. Men jag vet också att jag har vunnit något. Och allting har en mening. Det är jag säker på. Jag har känt en sorts saknad och kommer nu känna en helt annan. 

Jag kommer att sörja. Ett tag, sedan kmr jag att torka tårarna och repa mig. I just know it.

 

Jag har haft en jävligt bra sommar, även om det hänt mkt och det har varit lite turbulent så har jag nog aldrig mått så bra eller haft så kul. Jag minns inte senast jag skrattade så mycket som jag gjort i sommar. Jag har vuxit enormt på kort tid. Det kanske inte är så märkbart för andra men jag vet det. Jag har en bit kvar men jag har kommit långt på dessa månader.